lördag 31 juli 2010
At Ben Gurion Airport
Jag hittade denna text på nätet. Mycket tänkvärt...
Yusef
Just arrived … and behind me twenty five… new arrivals,,, new comers,,, new emigrants,,, Jews … looking more like Russian or Ukrainians coming on a cruise.
The Israeli policewoman at the passport control guided them to the next window There, a green lighted sign over the booth, written on it “OLIM”…. A Hebrew word which means: “ascending people”… But where???
From Israeli perspective it is “their ascend to Yerushalaim!!!”
For me; I saw them, carrying blue bags with Israeli flags … blue and white,,, with stripes,,, with some few words and signs. They looked like tourists, like they were on a package deal… on a trip… I immediately imagined a trip to the moon, or future new settlers in Mars,,, arriving at the new land,,, at an empty planet.
Well, they had a guide who spoke their language… I had a border policeman to guide me to the interrogation,,, to the baggage screening and body search. I am writing this while from inside the closed room,,, where my luggage is being checked and my body will go later. I am still writing and left them to go through my stuff,,, my presents and my dirty cloths…
They go to a hotel tonight… I go home.
In a week time,,, they become citizens… New settlers they become…
I go back to defend my own existence,,, my family roots,,, my brother’s absence, and my neighbor’s being jailed…
I will meet them one day…
They will be in army suites,,, and I will be praying in Jerusalem…
måndag 21 juni 2010
Bojkotta Israel - Aktion utanför Coop och ICA i Skärholmen
Här är från en aktion i Skärholmen där Palestinagruppen i Sthlm ställde sig utanför Coop och ICA i Skärholmen och på Skärholmstorget för att dela ut flygblad.
Och här några ord från ICA-handlaren jag skrev om sist...
Den brittiske 1700-talspolitikern Edmund Burke tillskrivs följande ord: ”The only thing necessary for the triumph of evil, is for good men to do nothing.” Eller, på svenska: “Det enda ondskan behöver för att segra, är att de goda ingenting gör.”
För mig är det en av de största sanningar som någonsin nedtecknats.
Som 16-åring i krigets Bosnien fick jag personligen uppleva den totala utsattheten och maktlösheten. Ingen höjde då rösten – inte ens min far som jag alltid beundrat kunde göra någonting. Hela min familj var utlämnad till andras godtycke – andra bestämde om vi skulle få leva eller inte. Det som hände mig då, förändrade mig som människa och mitt liv.
I arton år har jag väntat på en chans att få höja rösten – att kunna påverka och göra lite skillnad för utsatta människor. Jag har, troligtvis mer än andra, kunnat sätta mig in i judars och palestiniers situation – nu och i historien. Jag kan, troligtvis mer än andra, känna hur det känns att obeväpnad stå på knä inför vapenmakt. Jag kan, troligtvis mer än andra, identifiera mig med Palestinierna i Gaza. De blir en del av min familj – mina systrar och bröder.
Det jag gjort är inte mycket. Inte alls. Det är inte ens svårt – det är enkelt. Men, det är något. Och alla ”good men” kan göra just detta: Något! Det är när vi väljer att se åt ett annat håll och göra ingenting, som världen blir en sämre plats. Det jag gjort kan liknas vid fjärilens vingslag som Konrad Lorenz 1979 berättade om – om hur en liten vindpust kan orsaka en orkan.
Tyvärr behövs det nog just en orkan för att ändra den israeliska politiken – men den kan skapas om tillräckligt många fjärilar slår med sina vingar. Jag tror att det är vanliga människor – som ni och jag – som kan förändra saker i grunden. Stora män och kvinnor i världens stora stater har i åratal genom sina insatser bevisat att de inte kan lösa problemen. Ondskan har kvarstått – i vissa fall oförändrad, i många fall ökad i styrka.
Vi måste lära oss att leva tillsammans – oavsett religion, kultur, hudfärg och utbildning. Och det tror jag att alla vanliga människor håller med om – israeler, palestinier, svenskar, bosnier – alla. Men, det är inget som kommer till oss utan egna insatser. Att ”göra ingenting” – ”to do nothing” är ingen strategi för oss människor på jorden.
Utan Sverige hade jag inte varit någonting. Jag har fått ett nytt hemland. En stabil plattform som gett mig den nödvändiga styrkan.
Att göra någonting. Det tänker jag fortsätta med.
Tack för allt stöd jag fått från er.
John Curovac
Och här några ord från ICA-handlaren jag skrev om sist...
Den brittiske 1700-talspolitikern Edmund Burke tillskrivs följande ord: ”The only thing necessary for the triumph of evil, is for good men to do nothing.” Eller, på svenska: “Det enda ondskan behöver för att segra, är att de goda ingenting gör.”
För mig är det en av de största sanningar som någonsin nedtecknats.
Som 16-åring i krigets Bosnien fick jag personligen uppleva den totala utsattheten och maktlösheten. Ingen höjde då rösten – inte ens min far som jag alltid beundrat kunde göra någonting. Hela min familj var utlämnad till andras godtycke – andra bestämde om vi skulle få leva eller inte. Det som hände mig då, förändrade mig som människa och mitt liv.
I arton år har jag väntat på en chans att få höja rösten – att kunna påverka och göra lite skillnad för utsatta människor. Jag har, troligtvis mer än andra, kunnat sätta mig in i judars och palestiniers situation – nu och i historien. Jag kan, troligtvis mer än andra, känna hur det känns att obeväpnad stå på knä inför vapenmakt. Jag kan, troligtvis mer än andra, identifiera mig med Palestinierna i Gaza. De blir en del av min familj – mina systrar och bröder.
Det jag gjort är inte mycket. Inte alls. Det är inte ens svårt – det är enkelt. Men, det är något. Och alla ”good men” kan göra just detta: Något! Det är när vi väljer att se åt ett annat håll och göra ingenting, som världen blir en sämre plats. Det jag gjort kan liknas vid fjärilens vingslag som Konrad Lorenz 1979 berättade om – om hur en liten vindpust kan orsaka en orkan.
Tyvärr behövs det nog just en orkan för att ändra den israeliska politiken – men den kan skapas om tillräckligt många fjärilar slår med sina vingar. Jag tror att det är vanliga människor – som ni och jag – som kan förändra saker i grunden. Stora män och kvinnor i världens stora stater har i åratal genom sina insatser bevisat att de inte kan lösa problemen. Ondskan har kvarstått – i vissa fall oförändrad, i många fall ökad i styrka.
Vi måste lära oss att leva tillsammans – oavsett religion, kultur, hudfärg och utbildning. Och det tror jag att alla vanliga människor håller med om – israeler, palestinier, svenskar, bosnier – alla. Men, det är inget som kommer till oss utan egna insatser. Att ”göra ingenting” – ”to do nothing” är ingen strategi för oss människor på jorden.
Utan Sverige hade jag inte varit någonting. Jag har fått ett nytt hemland. En stabil plattform som gett mig den nödvändiga styrkan.
Att göra någonting. Det tänker jag fortsätta med.
Tack för allt stöd jag fått från er.
John Curovac
fredag 11 juni 2010
Ica-butik bojkottar alla israeliska varor.
Den som går och handlar i Ica Supermarket Cityhallen i Växjö möts av
två stora plakat i den inre entrén. Den stora texten säger bland annat
att butiken bojkottar israeliska varor framöver eller tills man börjat
behandla Gazabor som människor.
Proletären har fått en pratstund med butikens vd John Curovac.
• Hur kommer det sig att ni infört denna bojkott?
– Jag tycker man ska behandla alla lika och att alla ska ha samma
rättigheter. Jag upplevde liknande saker som 16-åring i Bosnien och då
önskade jag att någon skulle höja rösten. I 18 år har jag väntat på
en chans att få göra lite skillnad. När jag vaknade i tisdags insåg jag
att det här var något jag måste göra och jag tänkte att jag är beredd
att förlora allt. Pengar kommer och går men samvetet står kvar. Du vet
hur det är, en morgon vaknar man och inser att det är dax. Så jag ringde
till Ica centralt och de svarade mig att ”du har rätt att göra det men
tänk på konsekvenserna”.
• Hur reagerade din personal när du informerade dem?
– Bara positivt. Här är 20 anställda och alla är givetvis inte
intresserade av politik. Men jag förklarade situationen för alla
anställda och de slöt upp bakom mig. Och nu är alla här glada för vi
har fått så mycket positiv respons från våra kunder.
• Ja, hur har kunderna reagerat?
– Vi har inte haft en enda kund i affären som sagt något negativt men
vi får hela tiden beröm. Så fort man är ute i affären möts man av
kunder som stödjer oss och tycker det är bra. Jag har även fått över
50 mail och endast ett av dem har varit negativt till vårt beslut. Hon
skrev att hon skulle handla i en annan affär framöver och jag svarade
henne att hon självklart fick handla sin mat var hon ville men jag lovade
också att inte komma i helikopter och beslagta den från henne.
• Vad vill du uppnå med den här bojkotten?
– Om jag får vara lite självisk så svarar jag ett gott samvete. Jag
vill sova lite bättre om nätterna och det har jag verkligen gjort efter
att vi infört bojkotten. Jag hoppas att en liten fjäril kan starta en hel
orkan men samtidigt inser jag att vår bojkott här inte kan häva
blockaden av Gaza men vi kan öppna upp ögonen på folk. Genom att hjälpa
ett folk hjälper man andra och jag vill framhålla att både palestinier
och israeler ska ha samma rättigheter.
• Hur länge kommer ni ha kvar bojkotten?
– Från början tänkte vi tills maten och det andra i konvojen släppts
in till Gaza men nu tänker vi att vi kanske kunde gå längre, så nu
tänker jag att den borde fortsätta tills palestinierna fått alla sina
rättigheter.
• Förlorar du ekonomiskt på detta eller tror du att du kommer att
tjäna på det?
– Jag tänker inte på detta. Jag vill vara stolt och ha ett rent
samvete. Jag vet att man kan förlora allt, men man behöver inte förlora
på detta för det finns alltid alternativa varor. I tisdags gick vi igenom
avdelningen för frukt och grönt och bytte ut sharonfrukterna från Israel
till sådana från Zambia. De israeliska apelsinerna byttes ut till
spanska. Vi har slängt dem alla och även de konserver som var från
Israel. Det är en ekonomisk förlust, men den smällen får vi ta för det
handlar inte om några stora pengar. Vi är trots allt människor.
• Ni ber era kunder säga till om de hittar några varor från Israel.
– Ja, vi har 10000 artiklar och det är nästan omöjligt att gå igenom
dem alla. Dessutom stämmer inte alltid ursprungsmärkningen, många varor
paketeras om i tex Tyskland. Många vill inte visa varifrån frukten
kommer. Därför ber vi våra kunder uppmärksamma oss, men det handlar
inte om antalet varor, det handlar om ställningstagandet.
• Du sa till mig på telefon att du blev glad att Proletären ringde,
varför då?
– Ja, ni som står långt till vänster ringer till en kapitalist, det
visar att ni är öppna. Jag blev mycket glad för detta. Det är viktigt
att enas i den situation som är och lägga andra meningsskiljaktigheter
bakom sig.
– Om jag får avsluta på mitt sätt så vill jag säga att jag önskar
både palestinier och israeler fred.
Jan-Åke Karlsson
Proletären nr 23, 2010
onsdag 2 juni 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)