Den som går och handlar i Ica Supermarket Cityhallen i Växjö möts av
två stora plakat i den inre entrén. Den stora texten säger bland annat
att butiken bojkottar israeliska varor framöver eller tills man börjat
behandla Gazabor som människor.
Proletären har fått en pratstund med butikens vd John Curovac.
• Hur kommer det sig att ni infört denna bojkott?
– Jag tycker man ska behandla alla lika och att alla ska ha samma
rättigheter. Jag upplevde liknande saker som 16-åring i Bosnien och då
önskade jag att någon skulle höja rösten. I 18 år har jag väntat på
en chans att få göra lite skillnad. När jag vaknade i tisdags insåg jag
att det här var något jag måste göra och jag tänkte att jag är beredd
att förlora allt. Pengar kommer och går men samvetet står kvar. Du vet
hur det är, en morgon vaknar man och inser att det är dax. Så jag ringde
till Ica centralt och de svarade mig att ”du har rätt att göra det men
tänk på konsekvenserna”.
• Hur reagerade din personal när du informerade dem?
– Bara positivt. Här är 20 anställda och alla är givetvis inte
intresserade av politik. Men jag förklarade situationen för alla
anställda och de slöt upp bakom mig. Och nu är alla här glada för vi
har fått så mycket positiv respons från våra kunder.
• Ja, hur har kunderna reagerat?
– Vi har inte haft en enda kund i affären som sagt något negativt men
vi får hela tiden beröm. Så fort man är ute i affären möts man av
kunder som stödjer oss och tycker det är bra. Jag har även fått över
50 mail och endast ett av dem har varit negativt till vårt beslut. Hon
skrev att hon skulle handla i en annan affär framöver och jag svarade
henne att hon självklart fick handla sin mat var hon ville men jag lovade
också att inte komma i helikopter och beslagta den från henne.
• Vad vill du uppnå med den här bojkotten?
– Om jag får vara lite självisk så svarar jag ett gott samvete. Jag
vill sova lite bättre om nätterna och det har jag verkligen gjort efter
att vi infört bojkotten. Jag hoppas att en liten fjäril kan starta en hel
orkan men samtidigt inser jag att vår bojkott här inte kan häva
blockaden av Gaza men vi kan öppna upp ögonen på folk. Genom att hjälpa
ett folk hjälper man andra och jag vill framhålla att både palestinier
och israeler ska ha samma rättigheter.
• Hur länge kommer ni ha kvar bojkotten?
– Från början tänkte vi tills maten och det andra i konvojen släppts
in till Gaza men nu tänker vi att vi kanske kunde gå längre, så nu
tänker jag att den borde fortsätta tills palestinierna fått alla sina
rättigheter.
• Förlorar du ekonomiskt på detta eller tror du att du kommer att
tjäna på det?
– Jag tänker inte på detta. Jag vill vara stolt och ha ett rent
samvete. Jag vet att man kan förlora allt, men man behöver inte förlora
på detta för det finns alltid alternativa varor. I tisdags gick vi igenom
avdelningen för frukt och grönt och bytte ut sharonfrukterna från Israel
till sådana från Zambia. De israeliska apelsinerna byttes ut till
spanska. Vi har slängt dem alla och även de konserver som var från
Israel. Det är en ekonomisk förlust, men den smällen får vi ta för det
handlar inte om några stora pengar. Vi är trots allt människor.
• Ni ber era kunder säga till om de hittar några varor från Israel.
– Ja, vi har 10000 artiklar och det är nästan omöjligt att gå igenom
dem alla. Dessutom stämmer inte alltid ursprungsmärkningen, många varor
paketeras om i tex Tyskland. Många vill inte visa varifrån frukten
kommer. Därför ber vi våra kunder uppmärksamma oss, men det handlar
inte om antalet varor, det handlar om ställningstagandet.
• Du sa till mig på telefon att du blev glad att Proletären ringde,
varför då?
– Ja, ni som står långt till vänster ringer till en kapitalist, det
visar att ni är öppna. Jag blev mycket glad för detta. Det är viktigt
att enas i den situation som är och lägga andra meningsskiljaktigheter
bakom sig.
– Om jag får avsluta på mitt sätt så vill jag säga att jag önskar
både palestinier och israeler fred.
Jan-Åke Karlsson
Proletären nr 23, 2010
